Den kristna religionen har funnits i vårt land sedan medeltiden, men praktiseras numera endast av ett fåtal sett till en procentuell del av befolkningen. Att tro på Gud är något som många anser vara för abstrakt i en tid där vetenskap och politiska budskap ses som mera konkret och därmed trovärdigt. Det är helt enkelt inte lätt att få folk att tro på något som (enligt Bibeln) baseras på händelser som inträffade för flera tusen år sedan, när det inte är självupplevt. Idag krävs det en stark källa för påståenden som går emot den allmänna synen på saker och ting. Den frekvent återkommande frågan “källa på det?” är ett tecken på detta fenomen. Allting måste bevisas, oavsett hur mycket sunt förnuft som ligger bakom påståendet.
Trygghetssökande
Trots detta söker vi någon form av trygghet i olika situationer. Att vi lever och dör är förstås i allra högsta grad konkret och kräver inga källor för att bekräfta sanningsenligheten. I samband med ett dödsfall kan människor finna trygghet i den hjälp som begravningsbyråer ger, som Lavendla med flera, vilket skänker tröst i en svår tid. Tiden efter en kär persons bortgång brukar vara kantad med sorg och saknad, men också med praktiska göromål kring den bortgångnes tillgångar, begravning med mera. I en sådan tid är det skönt att få hjälp med de tunga sysslorna.
Tröst genom konsumtion
Men om vi inte direkt är troende längre, i alla fall vad gäller en tro på Gud, vad är det då vi tror på? Behöver inte människan någon form av tro för att klara sig igenom dagen? Det här är förstås olika från person till person, men de flesta har saker som vi tror på – oavsett om det handlar om staten, politiker, artister, eller något annat. En faktor som får en allt större betydelse är konsumtion. Uttrycket “att köpa sig lycklig” låter säkert bekant för någon och faktum är att det idag är en mycket vanlig företeelse. Man skulle möjligen kunna påstå att konsumtionen till viss del har ersatt religionen, där människan har funnit en annan källa till trygghet. Hur kan konsumtionen då ge trygghet? Helt enkelt eftersom det skänker viss tröst. Många av oss handlar saker som en form av belöningssystem.
Att göra inköp har dock inte enbart med trygghet att göra, förstås. Konsumtionen innebär att vi skaffar sådant vi måste ha, som exempelvis mat, men det är som sagt också vanligt att det här behovet utökas till överdriven konsumtion för att uppfylla ett högre behov. I ett sådant läge skulle man kunna kalla konsumtionen för den nya religionen, trots att det förstås är en förenkling av innebörden. Det skadar dock inte att reflektera över detta och de möjliga konsekvenser det får, både på kort och lång sikt.